<< Brel
<< Piaf
<< ingång
Text och musik av Barbara
Svensk text av Carin Lundhquist
Produktioner
Kanske kärlek är allt >>
Jordbrukarns dotter >>
Franska kort >>
 
- Önskar du se någon annan text, se mitt register
och kontakta mig!
-

Då faller tårar
(Gottingen)

Om man dör bara för att dö
(A mourir pour mourir)

Jordbrukar'ns dotter
(Lenfant-laboureur)

När dom går
(Quand se qui vont)

Min ensamhet
(La solitude)

Min vackraste kärlek
(Ma plus belle histoire d'amour)


DÅ FALLER TÅRAR
(GOTTINGEN)

1)
Visst- det är inte Riddarfjärden
och inte heller Djurgårdsparken
men ändå är det väldigt härligt
i Rinkeby, i Rinkeby
Där suckar ingen med vårt vemod
och blygt dom väntar inte länge
med en längtan fylld av smärta
i Rinkeby, i Rinkeby

De vet mera än vi själva
om vår historia grävd vid Birka
Kalim, Jose, Makar, Fatimah
i Rinkeby
Du, jag vill inte någon såra
"Tusen och en Natt" du har i läderband
berättades för första gången
i Österland

2)
Visst - vi har Riddarfjärden
och vi - har hela Djurgår'n
men sånt liv dom har på torget
i Rinkeby, i Rinkeby
Och vi har våran bleka skymning
Ferlinstatyn i city
Men där smäktar klagosånger
i Rinkeby, i Rinkeby

Utan språk och utan ord som
vi kan förstå ler deras ögon
Jag vet att de har nåt att säga mig,
Rinkeby-barnen
Synd om dom som sig förfasa
och ni andra får ursäkta
Men barn slåss ganska lika
i Vasastan och i Rinkeby

3)

Må fruktan aldrig svämma över
av rädsla att dom ska ta över
För jag har några som jag älskar
i Rinkeby, i Rinkeby
Om slagen nångång blir för tunga
om vapen höjs utav dom unga
då faller tårar i mitt inre
för Rinkeby, för Rinkeby


Lalala...
lalala...
Jovisst är det fint där
i Rinkeby, i Rinkeby
Om slagen nångång blir för tunga
om vapen höjs utav dom unga
då faller tårar i mitt inre
för Rinkeby, för Rinkeby

Till sidans början

OM MAN DÖR BARA FÖR ATT DÖ
(A MOURIR POUR MOURIR)

1)
Om man dör bara för att dö
Jag valde nu me'samma
Om man går bara för att gå
Ja, vänta kan nån annan
vänta kan nån annan
Jag vill helst gå min väg
men's jag ännu är vacker
Jag vill inte alls bli sedd
som ett skrumpet alster
som ett skrumpet alster

Och kom inte hit och säg
det är för tidigt för att dö
Med era fagra kvällar
kan ni dra dit där pepparn växer

2)
Jag har sett guld och regn
i höstens sköna skogar
slumrande trädgårdshägn
och brytande vågor
brytande vågor
Och jag minns den nakna hand
som vilat mot min skuldra
och hur jag på bara knän
rosen fick beundra
rosen fick beundra

Så bra om det ändå finns
några med lyftad blick
som föredrar att strida
bara för att strax försvinna

3)
I den gode gudens famn
nog gör väl det detsamma
om man dör - kärlekskrank
eller för sitt land, ja
eller för sitt land
Det finns annan strid
än elden mellan vapen
Sårad kan man bli
utan krigets later
utan krigets later

Och räkna inte med mig
att trösta mina bröder
Dom klarar sig bra ändå
jag gjorde allt jag förmådde

4)
Var det nog eller ej
det får dom själva säga
Jag hoppas inte mer på nåt
i frid jag går tillväga
i frid jag går tillväga
I en svart segelbåt
med döden bak vid rodret
Snart nog jag stiger på
och glider ut på floden
Jag glider ut på floden

Om man dör - bara för att dö
Ja, vänta kan nån annan
Om man går - bara för att gå
Så valde jag me'samma

Till sidans början

JORDBRUKARNS DOTTER
(L'ENFANT LABOUREUR)

1)
Må ingen nånsin röra
allt galet, alla stormar
som hos mig föds och mördas
mellan vreden och passionen
Låt min feberyrsel
ständigt följa med mig
Om förnuftet gör entré
Jag visar det på dörren

Må ingen nånsin bestämma
när jag sörjer eller skrattar
Alla har sin egen sol
till livets drama
Och om jag säger att den svarta
är den ljusaste av färg
Nå, gå och gör nåt annat
Jag har mina skäl

Och hur har ni tänkt er
att jordbrukar'ns dotter
Ska få blommor att växa
om ni tar bort all jorden

2)
Må ingen nånsin lyssna
bakom dörrar som är lyckta
efter nya pianoslingor
eller det dolda i mitt inre
För jag ger er av mitt inre
och musiken bär det till er
Men när rykten är i svang
Jag låser med min hand

Ge aldrig några order
På min ö är jag härskarinna
Jag är sängens egen kvinna
och städernas slavinna
Jag har valt ut mina män
Märkt ut mitt revir
Åt fanders allt förnuft
Du galna, sköna liv

Och hur har ni tänkt er
att Pierrot i sin måne
Er sånger ska skänka
Om ni hans penna fråntar

3)
Må ingen någonsin röra...
Ingen nånsin bestämma...
Ingen stå där och lyssna...
Inga order utlämnas...

Då blir jag
Er jordbrukardotter
I jorden jag påtar
och blommor jag odlar

Kom imorgon
Lägg er ner och vila
Och som med en blomma
Jag er min ö ska visa

Så blir jag
Er jordbrukardotter
I jorden jag påtar
för att ge er blommor

Lalalala...
Lalalala...
att ge er blommor

Till sidans början

NÄR DOM GÅR
(QUAND CEUX QUI VONT)

När dom går som ändå ska gå
När den yttersta dagen ska få
se det blonda ljuset
När dom går som ändå ska gå
I all evighet dom ska få
vila i djupet
Och när ljuset mörknar en dag
När dom våra älskade var
som sina ögon sluter
Om dom ingen skoning kan få
Låt en bön åtminstone nå
till den som beslutar

Åh, låt dom sova
Få somna
Så fridfullt
I frid

Låt dom inte dö vid sin post
Låt dom andas det liv dom fått
som dom knappt börjat leva
Låt dom inte ensamma gå
utan några som kan dom förstå
som bröder och systrar
Låt dom inte dödas i flock
Beskjutna bak av ett skott
Inte så försvinna
som ett dödens ringlande tåg
Utan himmel, träd och dekor
med eld i sin bringa
Dom som inte bett om nånting
och som föddes med öppet sinn
till ett liv här på jorden
Låt dom ändå få detta val
att få välja ett land för sin grav
och den platsen bli trogen
Låt dom lägga sin kropp utan skuld
under himlar av purpur och guld
i det gränslösa djupet
Låt dom sommna så tätt vid varann
som om evig kärlek dom fann
i det blonda ljuset

Åh, låt dom sova
Få somna
Så fridfullt
I frid

När dom går som ändå ska gå
och för evigt sin vila ska få
i det tysta gräset
I oändliga rader av kors
ett kallt monument byggdes opp
Då, på dig, mor, jag tänker
Låt ett sista minne bli kvar
av den värmande famn som vi gav
och av rosiga läppar
När den sista timman ska slå
Om vi är där när dom går
Vem vet, kanske sömnen blir bättre

Ti dö dipti, ti dö dipti
Ti dö dipti diptip, tidödej
Låt dom sova
Så fridfullt

Till sidans början

MIN ENSAMHET
(LA SOLITUDE)

1)
Jag fann henne där framför porten
en kväll när jag kom hem
Hon följde med in när jag låste
Hon är här, tillbaks igen
Hon sniffade i mina fotspår
efter döda kärlekar
Fan ta den dumma gåsen
Hon är här, hon är tillbaks

2)
Med ögon i mörka hålor
och kinder som faller in
Ett hjärta hon oss ger som plågar
Ett hjärta som gråter vilt
Hon ger oss bleka mornar
och nätter fyllda av sorg
Om hon kunde skulle hon nog ordna
en sommar med vinterstorm

3)
I din blanka, nötta klänning
och ditt okammade hår
Du ser ut som "Hej, kom och hjälp mig"
Ingen skönhet att se på
Gå iväg till någon annan
och visa upp din sura min
Jag är urless, vill ha nåt annat
Ta en annan melodi
4)
Jag vill gunga fram i mina höfter
Känna rus i sköna maj
Leva ut i nattens mörker
med ett hjärta varmt och starkt
Innan bleka timmen klämtar
till mitt sista andetag
Vill jag en en gång berätta
jag dig älskar mest av allt

5)
Hon sa, öppna porten för mig
Jag har följt dig överallt
Nu när kärleken är över
kommer jag - tar min plats
Dom har läst sina poemer
En var manlig, en var som barn
Dina falska små poeter
Det är slut med det idag

6)
Men hon ger mig bara mörker
när hon klänger sig om min hals
Och hon slingrar sig om höften
och gnyr där som en valp
Överallt hon gör mig sällskap
följer varje steg jag tar
Nu hon väntar framför dörren
Hon är här, hon är tillbaks

Min ensamhet
Min ensamhet

Till sidans början

MIN VACKRASTE KÄRLEK
(MA PLUS BELLE HISTOIRE D'AMOUR)

1)
Långt därinne i mitt minne
Skuggor från älskandes sinne
Och längre in den första kärleken
Tiden från den första sorgen
Jag var femton år den gången
Rivna knän, ett hjärta ungt och rent
Var det så att jag var mogen
för en pojke öm och trogen
eller för en kärlek vild och het
Långt därinne i mitt minne
kommer jag ihåg att jag sa
Min vackraste kärlek är till er

Det är sant, jag var rätt galen
Och jag vände alla bladen
Inte för jag läste dom nångång
Ja, det är sant, jag var rätt galen
Och dom stred om mig för dagen
Vem som vann jag glömde med en gång
Ändå dröjer jag vid minnet
Er jag såg i deras inre
Bilden av er fanns där redan då
Där jag stod med hjärtat naket
redo att gå med bagaget
Min vackraste kärlek är till er

På den långa vägen
som ledde mig till er
På den långa vägen
Jag hetsade iväg
Vinden i december
kylde mina ben
Vad bryr jag mig om vindar
om jag finner er

2)
Åh, så lång den vägen kändes
som om till världens ände
Vägen som förde mig till er
Och jag menar vad jag säger
om jag just ikväll bekände
att för er jag gjort allt om igen
Det vill allt till något värre
svek ifrån en Judas-herre
vintersnö som kyler märg och ben
Jag har lugnat mina nerver
tålamodet ligger närmre
Min vackraste kärlek är till er

Vinternatt och vinterdagar
väntande i höstens salar
på ett möte som aldrig blev av
Jag var arg, jag hade tappat
tålamodet och allt annat
Jag behövde er, var blev ni av?
"Måtte fan ta er me'samma
Nu går jag, nu vill jag dansa
Männen står och väntar i rad på rad"
Lycklig står jag där och vrakar
fast jag vet jag går tillbaka
Min vackraste kärlek är till er

Jag grät många tårar
balsam för mitt sår
Balsam emot tårar
när ni mot mig log
Om ni ville ge till
mig från er en tår
grät jag utav lycka
Kommer ni ihåg?

3)
Minns en kväll, det var september
Och ni hade börjat vänta
Minns ni hur ni väntade på mig?
När ni log mot mig det kändes
som att kärlekssorgen vändes
Första gången allt stod klart för mig
Att min resa var till ända
Packningen jag kunde lämna
Ni var där för att möta mig
Oavsett vad som kan sägas
vill jag bara vill jag bara tala om att
Jag tackar er ur djupet av min själ

Oavsett vad som kan sägas
ska jag alltid säga er att
Min vackraste kärlek är till er

till sidans början


Carins franska texter
Kanske kärlek är allt | Jordbrukarns dotter
Franska kort