I DEN LILLA SKOGEN (A capella:)

Jag växte upp med en rad blonda och duktiga små flickor. Brevid dom kände jag mig bara - för stor. Ja, en klumpig clown. Ändå var dom det bästa jag visste. (piano:)
EN LITEN KANTAT

Hur många gånger har jag inte önskat att jag skulle vara riktigt, riktigt vacker och - så skulle en man komma och se just mig och veta precis vad jag önskade.
DRAGSPELAREN

Det finns många ensamma pappor. Pappor som knappt ser sina barn. Barn som knappt ser sina pappor. Jag ska sjunga en sång om en kvinna som en dag reste till Vargagatan för att möta sin pappa som hon så längtat efter.
VARGAGATAN 4 A

Jag har mest använt mig av 2 olika sätt att ta mig ur mitt tungsinne när det faller på: Att i god lutheransk anda kämpa och slita och så, så, så når man nästan tröskeln eller - släppa taget, falla, falla tills man virvlar runt som ett rö för vinden...
LIKSOM ETT RÖ FÖR VINDEN

Jag tror jag drömde mig igenom hela min barndom. Svepte in mig i spetsgardin och överkast och blev drottning eller häxa framför speglarna. Fast jag förstod inte varför min pappa inte ville lära mig köra traktor. Mina systrar fick börja när de var tio, fast de knappt nådde ner till pedalerna. Men det bästa jag visste var att sätta mig vid pumpabrunn, på en sten vid vattnet, mitt på slätten medan de andra körde runt med tröskor och traktorer och fåglar som skrek, och bara sitta där och drömma.
SVARTA ÖRN

I somras åkte jag hem till gården och besökte stans två krogar. Frågade folk hur det är att leva där nu och en av dom sa till mig: "Du, vet du vad jag gör hemma på kvällarna? Jag täljer gubbar, precis som Emil." Då gick det upp för mig att han berättade det här för att jag brutit upp och lämnat Jantestaden. Och jag minns nu hur det var, för jag är Jordbrukarns dotter.
JORDBRUKARNS DOTTER

När jag flyttade hemifrån så ville jag precis som alla andra lantisar till storstan så jag hamnade i Stockholm, på Lilla Essingen - men där fanns bara en massa tanter. Sen till Kungsholmen; där fanns också bara tanter och stora kontor. Så jag flyttade till det vackra folket på Östermalm med de tunga parfymerna och män som sneglade efter mig på gatan med spydiga kommentarer. Så jag flyttade till Rinkeby. Jag minns ännu första gången jag klev upp ur tunnelbaneuppgången. Tittade ut på torget.Det var som att komma till flera länder på samma gång. Jag gick ut på en gata och hörde latinamerikansk musik från ett fönster, arabisk sång från ett annat och finsk tango från ett tredje. Ändå var det någon som sa till mig: Hur kan du bo därute?
DÅ FALLER TÅRAR

Det närmsta jag har kommit krig är genom några jag träffade där i Rinkeby. Jag kände en man; om någon kom bakifrån och la sin hand på hans axel så studsade han till. Lite överdrivet tyckte jag. Ändå, det fick mig att så småningom förstå pojkarna med gubbansikten, kvinnorna med trötta anletsdrag och småbarnens mardrömmar.
NÄR DOM GÅR

Vem kan egentligen bestämma : - vem som ska dö? - vem som ska leva?
OM MAN DÖR BARA FÖR ATT DÖ

När jag var yngre brukade jag dela in mitt liv i så här: Måttar med händerna Så om nån kom och sa: Du, har inte vi setts förrut, har inte vi varit på samma jobb - vilket år var du där? / Var det Stefan-året, Gustavo året eller André-året? Jovisst, det var Gustavo-året. På så vis hann jag bara träffa mig själv när jag inte hade sällskap av nån.
MIN ENSAMHET

Min gudmor var ensam hela sitt liv, fast ändå inte. Hon lät bara bli att gifta sig. Jag satt på hennes veranda och drack nyponte och hon lärde mig hur fåglar sjunger och varför lavan växer på ena sidan trädstammen. Kvällen innan hon dog satt jag vid hennes sida och strök hennes hand. Men hon lämnade mig aldrig, för dom gör ju inte det när dom dör.
DU LÄMNA ALDRIG MIG

Och så plötsligt kommer den där kärleken när man minst anar det. Jag, t ex kände mig väldigt miserabel när jag satt och såg in i ett par välbekanta ögon och så plötsligt var han där - det var han!
DÅ BÖRJAR LIVET LEKA

Men man får inte glömma bort att vara lite vilda och galna tillsammans.
MIN EGEN MANEGE

Och så går några år av ständig kärlekslycka tills man en dag upptäcker att: jasså, var det inte mer?
MIN VACKRASTE KÄRLEK

(forts./ piano) I DEN LILLA SKOGEN