Svenska Dagbladet, 2 mars
1993
av Sven Malm
Franska
visor av franska kort |
|
| "tät
fransk-svensk stund" "kärleksfullt och engagerande" |
|
| Det är uppenbarligen
inne med franska visor just nu. I program på kabaréscenen framför
andra i Stockholm, Mosebacke etablissement, sjungs Brel och Piaf, Rikard
Wolff turnerar med ett program med bl a Piaf och Barbara, den senare kanske
mindre känd men ändå en legend både som sångerska
och kompositör. Sedan en tid kan man också - på flera lokaler i stockholmtrakten - avnjuta, ja, just det, en timslång kabaréstund med titeln "Kanske kärlek är allt" med en duo, som tagit sig namnet Franska kort. Bakom den smått tvetydiga rubriken finns Carin Lundhquist och Marie-Chantal Long, sång, samt Håkan Möller, piano. Innehållet är just Piaf, Barbara och Jacques Brel. Det är ett både kärleksfullt och engagerande program med sånger både på franska och svenska. |
Carin Lundhquist har
översatt en del, andra svenska texter är av Beppe Wolgers, Thomas
Kinding (Brel) och Barbro Hörberg (Barbara). Det blir en intim och tät fransk-svensk stund som exempelvis häromkvällen på trivsamma Zum Tiroler i Gamla stan, där trion håller till fredagar och lördagar vissa veckor under våren. Milord är upptakten, La vie en rose och den skamlöst vackra Hymne à làmour minner om Edith Piaf, från Brel finns naturligtvis Ne me quitte pas. Barbaras Gottingen också den en vacker sugande melodi, som Barbro Hörberg textsatt till Sommarö, får efter några Hörberg-verser en ny och svartare text av Lundhquist med titeln Då faller tårar. Kanske är det kvällens bästa nummer. |
|
|