VIII. GÅRDAR, BYAR OCH DERAS MÄN

2. Hovgården.

c) Efter 1877.

J. G. Swartz tillträdde Hovgården vid 34 års ålder och var vid avflyttningen därifrån 59 år. Mannaålderns bästa krafter hade han således här i stor utsträckning förbrukat på ett reformarbete, som - ehuru allt annat än lönande för honom själv - dock satt djupa spår i det svenska jordbrukets utveckling och historia. Östgöta Correspondenten betygade i nekrologen vid hans död, att "han nedlade på sina försöksanstalter den största delen av sin förmögenhet, så att han för att rädda sig från allt för stor ekonomisk förlust, slutligen måste sälja den för honom så kära och i det mest mönstergilla skick varande egendomen. "

Då dansken von Reedti gav sitt köpeanbud på Hovgården, verkade det i första ögonblicket för den högsvenske jorddrotten motbjudande att sälja till en utlänning, Anbudet var emellertid efter den tidens pris på svensk jord mycket förmånligt, och Swartz ansåg sig ej ha råd att försitta tillfället. Om den rätt hastiga försäljningen berättar längre fram agronom W. Söltoft i sin beskrivning om anläggningen av Palsgård.

Det förtäljes, att Swartz' gode vän, bruksägaren Henning Trozelli, Norrköping, som vid denna tid inköpt en del gårdar i Hov, till Swartz riktat en mild förebråelse, då han erhöll kännedom om skälet för den hastiga försäljningen. Därvid skall Trozelli inför vännens ögon ha verkställt en för honom själv ofantligt kostsam men om ädel vänskap vittnande handling, vilken i ett enda ögonblick gjort försäljningen obehövlig, därest den ej redan varit ett faktum. Genom att Hovgården våren 1878 bytte ägare, förändrades i avsevärd grad dess karaktär som samdrivet jordagods. Det andra och kanske mest betydelsefulla skedet i den gamla kungsgårdens historia hade gått till hävderna, och ett nytt inträdde med en omgestaltning i gårdens drift, som mera överensstämde med tidens växande fordringar.

En blick på Hovgårds karta av år 1785 (se karta nr 2) visar, att ägofiguren gav naturliga förutsättningar för egendomens uppdelning i tre brukningsdelar. Reedtz insåg detta redan vid köptillfallet och vid tog genast åtgärder för en sådan uppdelning. Den söder om Hovs by belägna ägovidden, vars jord i äldre tider till största delen utgjort ängsmark och beteshagar, vilka senare uppodlats, avskiljdes till en arrendegård. Härifrån undantogs dock det avsevärda området av park och trädgård, cirka 25 tld. , som hörde till huvudgården, samt skog- och betesmarken utmed Tåkern. Av det väster om landsvägen Hov-Vadstena belägna området, utgörande största delen av den i äldre tid odlade jorden, bildades en helt ny arrendegård, vilken efter Reedtz ' fideikommiss i Danmark erhöll namnet Palsgård. Det mindre området åt nordost, cirka 180 tld. , behöll den nye ägaren under eget bruk jämte ovannämnda skogs- och betesmark. Han gav denna gård namnet: Ringstholm efter en utgård till ovannämnda fideikommiss. Om denna uppdelning och därmed Sammanhängande åtgärder beträffande de tre gårdarna, om dessas omlagda drift efter danskt mönster m. m. ha två söner till Reedtz ' båda betrodda medhjälpare, hrr Secher och Söltoft. lämnat intressanta skildringar längre fram i boken, varför jag anser överflödigt, att i detta sammanhang redogöra för egendomens öden under de närmaste 40 åren. Endast ett par upplysningar om Swartzwald och om lantbruksmöten å Hovgården skall i detta sammanhang lämnas.

Då Reedtz förvärvade äganderätten till Hovgården, följde även med i köpet ett utmarksskifte på Omberg i Väversunda socken om 476 tld. Denna skogs- och betesmark hade inköpts av John Swartz, som gav den namnet Swartzwald. Änkefru Anna v. Reedtz sålde 1888 denna fastighet till Statsverket för 70.000 kronor.

Medan ännu den principen tillämpades, att lantbruksmötena anordnades på större lantegendomar och sådana möten i mindre skala höllos av hushållningsgillena, var Hovgården en gärna för ändamålet använd plats. Det sista lantbruksmötet å Hovgården anordnades av Göstrings, Dals och Lysings hushållningsgillen den 31 juli 1889 och omfattade tre utställningsgrupper, nämligen: l : o Hemslöjd, 2: o Trädgårdsalster, 3:o Nötkreatur, får, svin och fjäderfä, varjämte även förekom tävlan i plöjning. Den egentliga mötesplatsen var Hovgårds park vid Säbyvägen, och produktutställningen var anordnad i Hovs skolhus, i vars största sal även höllos överläggningar i viktiga jordbruksfrågor med inledningsanföranden av kända lantmän i orten. De mycket beskådade tävlingsplöjningarna verkställdes å Palsgårds gärde. Mötet var enligt Göstringsgillets protokoll besökt av mera än 4.000 personer.

Efter Nils Juel von Reedtz ' död 1888 ägdes Hovgården av änkefru Anna von Reedtz och hennes tre döttrar till våren 1917, då godsägaren K. G. Hedmark å Naddö förvärvade egendomen. Vid en år 1918 verkställd ägostyckning blev den av Reedtz redan 1878 praktiskt sett genomförda uppdelningen i tre gårdar officiellt fastställd till Hovgården l 5, 6 om 3 mtl, Palsgård 1 3 om 3 1 / 4 mtl och Ringstholmen l 4 om 1 mtl, vilka alla såldes till skilda personer våren 1918. Den gamla benämningen kungsladugård försvinner därmed ur offentliga handlingar.

Hovgården, med vilken följde all skopmark och hela strandrätten utmed Tåkern, inköptes av C. J. Gustafsson, som 1934 återsålde den till K. G. Hedmark. Denne Överlät köpet till sin son, nuvarande ägaren

Gustaf Hedmark. Egendomen arrenderas nu av U. Granath.

Palsgård såldes till Claudio Nyström och h. h. Ebba Nyström, född von Reedtz. Från 1925 ägdes den under några år av friherre Malte Rammel och Axel Öberg. Den förres arvingar sålde egendomen 1938 till nuvarande innehavaren Sven Carlsson, som tidigare under några år besuttit densamma som arrendator.

Ringstholmen (ursprungliga namnet Ringstholm ) inköptes först av Harald Lanner, som omedelbart överlät egendomen på Anders Nilsson. Härefter gick den i handel och skiftade ägare flera gånger, tills den 1935 köptes av nuvarande ägarna, bröderna Oscar och Erik Larsson.